Ystad.

Ikväll har vi varit i Ystad för ett besök av vår vän J:s föräldrar. Självklart var vi inom graven för att lägga ett hjärta. I morgon(Lördag) är det ett år sedan urnsättningen var.

Kvällen var jättetrevlig med många minnen om J och hur hans bortgång har påverkat oss alla.




Om jag skulle dö i morgon, kan de som jag lämnar bakom mig förstå att jag älskade just dem? Att de var viktiga för mig? Något som jag försöker bli bättre på så är det just det att alla de "mina" ska veta vad jag känner och att ensam inte alltid är starkast. Det är ok att visa sig svag.

Nog med djupsnack för i natt =)

sov gott!!